måndag 22 juni 2015

Viskningar och skrik



Tyvärr så är jag inte alltid den bästa på att lyssna på kroppens viskningar... Eller... jag hör dem nog, men på något sätt så tystar jag ner dem. Lite till...lite till... Till sist så skriker den i högan sky, i början så tystar jag ner den även då. Jag gillar ju inte höga ljud... Men till sist så kommer förnuftet ikapp. Det är dags att lyssna.

Min kropp har skrikit sig hes...

Den närmaste tiden kommer jag att ägna tid till att lyssna och att göra det som kroppen säger mig. Göra lagom och göra det som får mig lugn och i harmoni med mig själv och omgivningen. Göra sådant som ger mig energi. Energi-kärlet gapar tomt, dags att fylla på. Efter att ha flugit ovanför marken i ett spinn av tankar och göranden så behöver jag jordas. Komma ner i varv och rota mig igen. Så att själen och kroppen kan landa. Slappna av. Varsamt släppa taget så att de spända musklerna kan mjukna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar